torsdag 13 juni 2019

Tjejvättern

Vilken toppendag vi hade det i lördags när det var dags för Tjejvättern. Jag var så orolig för regn men vi hade så fint väder hela tiden när vi cyklade.
Vi åkte upp redan på fredagen till Motala. Jessica och Sarah hade kommit dit ca 30min innan mig. De hade varit och köpt pizza, jag hade ätit innan jag åkte. Men vi skålade med vin och käkade lite chips sen också. Lägenheten vi bodde i hyrde vi av en kvinna, hittade en annons på FB. Denna lägenhet låg precis vid mål, jätteskönt att bo så nära. Start var inte alls långt därifrån heller.

Jag sov bra där i lägenheten och till frukost sen laddade jag och Sara med gröt, Jessica som inte är en frukostmänniska käkade pizza-reser. Jag hade med mig 2 vattenflaskor, en hade jag i vatten bara och i den andra sportdryck. Sen så är det 3 depåer mellan start och mål där det serverades drycker, banan, bullar och saltgurka.

På morgonen gjorde vi oss redo. Cykel-kläder på. Hjälm, skor, solglasögon och handskar. Sadelväskor laddade med bars, verktyg, innerslang och annat som är bra att ha men som vi hoppades att vi inte skulle behöva använda och det behövde vi inte heller.
Vi tog våra cyklar och gick mot start. Det var många cyklister där som väntade på sin start. Alla på gott humör och man så att det var väldigt blandade cykelmänniskor på plats.
3 fållor och tydlig och bra info vart vi skulle å. Kl 9:00 var det vår tur. Det var väldigt pirrigt i magen vid start men sen bar det iväg. Genom staden och sen ut på landsbygden. Det var så fint. Mycket vallmo och en massa fjärilar.

Det gick väldigt bra till första stopet i Borghamn. Nu hade vi cyklat 32km. Jag kände mig pigg och inte alls trött. Jag var förvånad när jag såg att de hade cykelställ. Jag hade funderat på hur jag skulle ställa cykeln då jag inte har något cykelstöd. Men det hade man tänkt på.





Det blev sportdryck, banan och saltgurka för mig. Bullen lockade inte. Sen skulle vi fortsätta och direkt kom den stora backen uppå Omberg. Den var då bra jobbig men vi cyklade upp hela vägen och är så glad över att jag klarade det. Flera hoppade av sina cyklar och gick upp.
Vi blev lite trötta efter de där backarna men sen blev det en del nedför och utsikten var så fin där uppe.

Otroligt nog kände jag att jag hade gott om energi kvar men alltid skönt med stoppen. Nästa depå kom i Rök, då hade vi cyklat total 55km och det kändes kul att veta att vi hade mindre än hälften kvar. Vi fyllde på med saltgurka, banan och dryck. Jag var den enda av oss som gillade saltgurkan. Jessica hade migränkänningar nu och frågade om hon kunde få tablett för det men de fick inte ge ut sånt. Vi cyklade vidare ändå och migränen bröt tur nog inte ut.

Vi såg en tjej sen som hade fått punka och började gå tillbaka mot depån. Vilken otur. Vi var så glada att vi klarat oss.
Efter nå mil märkte vi att Jessica inte var med. Vi funderade på att stanna men bestämde oss för att cykla vidare men väldigt lugnt. Efter en stund kom Jessica ikapp oss. Hon var rätt trött men vy fortsatte att cykla på tillsammans i lugn takt och efter ett tag ökade vi på lite.

Vi åkte igenom en liten by som heter Väderstad. Tror det kan ha varit strax innan eller efter 2a depån. Där var det mycket folk som hejade längs gatorna. Det var jättekul.

3e depån kom sen och nu var vi i Borghamn. Här var stopet på torget och Ica var där och delade ut frukt samt små jättegoda chokladmuffins.
Nu var det bara sista biten kvar. Det var rätt varmt nu men kände att jag var bra klädd så det kändes ändå inte för varmt. Vi cyklade vidare. Hela tiden under detta lopp turades vi om med att ligga först och "dra". Kändes bra att vi turades om med det.


Sista 15km, då började jag känna mig lite trött. Otroligt ändå kände jag att jag haft sån energi så länge. Hade trott att tröttheten skulle kommit tidigare. Men sen vips så sista 5km då fick jag energi igen. Kanske för att det kändes so att det inte var långt kvar nu till mål. Vi kände ju itne riktigt igen oss så det var svårt att veta när mål skulle närma sig men när vi märkte att det inte var långt kvar då spurtade jag på. Kände att denna gång skulle jag få komma först in i mål av oss då detta kändes som  att det var min gren. 4h49min kom jag in på. Jag känner mig nöjd. Hade jag cyklat själv hade det gått fortare men vi åker ju inte för att få bästa tiden. Vi tog det också lugnt på depåerna. Ingen brådska här inte.

Det kändes så bra när vi kom i mål. Saras syster stod där också och hejjade på oss. Hon skulle köra Halvvättern på söndagen men så roligt att hon kom över och hejjade på oss när vi kom till mål. Vi gick tillbaka med cyklarna, sen fotade vi oss och så gick vi för att hämta varsin matlåda. Krämig pastasallad med kyckling. Kycklingen var lite torr. Vi satt ute i parken och åt men sen gick vi tillbaka för att packa ihop. Då började det dugga och sen började det regna. Sån tur vi hade som klarade oss från det. Det var fortfarande cyklister ute, inte kul om man inte var beredd på det.

Ingen punka eller andra skador. Ingen av oss ramlade heller. Så det var ju toppen det. Ett glatt minne har jag bara från detta lopp.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar