Bouldering på Åland

I fredags var vi ett stort gäng som begav oss till Åland, några reda på morgonen, jag och 3 till på eftermiddagen. Vi hade hyrt ett hus på norra delen av Åland som heter Geta. Så vackert det är på Åland.

 

 

När vi kom dit så var det rätt sent. Det blev att vi satt och pratade lite och jag fick chans att lära känna alla lite mer. De som åkte ut på morgonen hade redan hunnit vara iväg och klättrar lite under dagen men vi skulle få börja sen dagen efter och vad jag längtade.
En sak som är skönt tycker jag med detta är att man åker inte iväg för tidigt. Morgondagg vill vi inte ha på stenarna så man bara tappar grepp och halkar ner. Så det var att kliva upp när man vaknade, ingen väckarklocka på. Sen äta frukost, packa matsäck och göra oss i ordning. Fast självklart vaknade jag tidigt. Klockan 8 satt jag sen vid köksbordet och läste en tidning. Tiden gick och klockan närmade sig 10 och jag blev mer och mer kaffesugen. Jag bestämde mig för att sätta på lite kaffe och väcker jag några så är det bara på tiden. Visst fick kaffelukten liv på folk och till slut så var alla glatt uppe och fixade frukost. Vi packade och gjorde oss klara för en dag ute i naturen. Jag hade fått tips om att klippa naglarna, de kommer bara att vara i vägen. Så nu har jag korta naglar och det känns så ovant men värt det.

Det var lite pirrigt, jag visste inte riktigt hur det skulle gå till. Har bara sett på bilder och Jenni och Ceymor hade berättat lite. När vi kom fram till området som lämnade vi alla grejerna och gick runt och utforskade området. Ceymor visade var det fanns lite lättare områden för oss nybörjare. Man kunde oftast se vart man kunde klättra för det var en massa visa märken efter kritan som man har på händerna för att bättre grepp.

Sen var det bara att börja klättra. Några hade med sig som tjocka mattor, paddor, som lades ut under områdena vi ville prova på. Man klättrade aldrig själv utan hade alltid någon eller några redo att stötta en om man skulle tappa greppet. Spotting kallas det för, eller att man spottar. Då står man nere med händerna uppe och beredda att stötta på håll personen som klättrar utifall man tappar greppet. Man landar ju på mattan men man kan lätt tappa balansen och kanske snubbla bakåt och ibland är stenarna nära träd och då vill man så klart inte falla in i trädet.
Det är en extra trygghet att veta att man har folk omkring sig och vågar ta i lite mer när man klättrar.

 

 

Området vi var till i lördags heter Djupviksgrottorna. Ett fantastiskt fint område och man sa det att detta är en av nordens finaste bouldering-ställen.

Här hade vi så roligt och alla provade. Man ligger under stenen och det gäller att ta sig runt till ovansidan. Ser kanske lätt ut men så himla svårt och jobbigt. Tror det bara var 2 som klarade, Linda och någon till. Mycket skratt blev det.

 

 

Självklart blev det många fikapauser också.

Sen blir det lite blåmärken och ibland har man lite extra otur o skrapar i benet men det hör till.

Igår var vi till Kasviken som också är ett fantastiskt område. Då var vi som mer i skogen och stenarna är granit så det kändes en liten skillnad mellan de olika typerna av sten som vi klättrade på.

Ibland såg väggarna helt omöjliga ut att ta sig upp för och det var så många jag inte klarade av men att bara komma en bit upp och sen en liten bit längre blev man jätteglad över. Jag klarade även några problem och tog mig upp till toppen. Det kändes alltid jättebra och nu är man bara sugen på att bli bättre och komma ut och klättra mer.

Det är inte alltid stenarna och klipporna är så höga där man klättrar men det är inte höjden man är ute efter, kanske lite ibland, utan det är att lösa vissa problem. En vägg kan ha flera olika problem, områden att klättra upp på, och en del är svårare än andra. De är oftast markerade från 3 och uppåt. Jag provade nog mest 4-5:or och någon 6a medans de som klättrar mer kanske gav sig på mer 6-7:or. Det finns olika grader också som 5+, 6A, 6A+ etc. Jag vet inte exakt vad de betyder men säkert lite svårare med 5+ t.ex. mot en 5.

Oftast när man klättrar så har man bara små små grepp att fatta tag i. Både för händer och fötter. Det gäller att lita på att där man tex står så står man så man vågar sträcka på sig mer och släppa ett grepp för att sen försöka få tag i ett annat. Det kan vara svårt ibland. Men då är det så bra att de som står nedan säger att det ser bra ut t.ex. där man står eller kan tipsa om ett bra grepp i närheten.

Oftast ska man göra en sittstart. Man ska ha rumpan mot mattan och sen placera ut fötter och händer på olika grepp och sen är det o försöka lyfta sig upp och börja klättra och det kan vara jättejobbigt. Det kan bli lite fuskigt att börja stående för då kommer man direkt högre upp men ibland så måste man börja stående eller halvt stående.

 

 

Så rolig helg det här var. Jag sprang till bibblan under lunchen för o låna en bouldering-bok men den var tyvärr utlånad så måste vänta 3 veckor innan jag kan få låna den. Vill få mer tips. Kanske ska jag i vår följa med till Frankrike och till Fontainebleau, ett bouldermecka.

Kaffets dag

Idag är det kaffets dag och det firar bl.a. Espresso house med att ge 50% rabatt på en varm dryck, ett köp som måste göras via deras app. Jag firade det med att under lunchen köpa en stor chailatte. Extra gott under denna kalla småruskiga dag.

Imorn äntligen så åker vi till Åland för att klättra, basta, grilla och bara umgås. Ska bli kul och det känns spännande att prova bouldering utomhus för första gången. Jag har inga höga förväntningar, alltså på mig själv. Jag kommer bara att  vara glad om jag ens klarar att ta några klättertag upp.
Det verkar som att det ska bli fint väder i helgen i.a.f. Jätteglad över det. Hade inte gått om det blivit regn.
Ikväll ska jag packa och förbereda matsäckar och så inför helgen. Jag ska baka snickerskakor och energibars att ta med som snacks men sen ordentligare mat också så klart.
Funderar där emot nu på om jag ska klippa av mina naglar eller ej. Jag har hört att de är i vägen när man klättrar. Har inte tyckt det inomhus men säkert annat när man klättrar på stenblock.

I tisdags hämtade jag min testagrambox och jag ska nog ta med mig frögröten till frukost i helgen och kanske latten. Godiset kunde jag inte låta bli och åt upp det igår. Det var jättegott.

Vandringstur i Hågadalen-Nånsten

I söndags blev det en långpromenad. Jag kände för att se mer utav Hågadalen och då det var så fint väder tyckte jag det skulle vara mysigt att gå långt och även ta med lite fika att njuta av någonstans på vägen.
Jag var lite osäker på hur jag skulle gå och kollade på kartan över området. Jag såg att det finns en fjärilsled lite längre bort och den skulle vara extra kul så klart att gå längs när fjärliarna är framme. Men jag bestämde mig för att följa en av Linnéstigarna, Gottsundavandringen. Gottsundavandringen är total 6km lång men jag bestämde mig för att gå till informationsskylten vid Norra Norby och börja där så jag tror att sträckan jag gick kanske blev strax över 5km lång istället. Längs vandringen finns informationsskyltar och jag började vid nummer 4 men jag missade visst den skylten. Jag började knata på och kom fram till en hästhage där skylt nr 5 finns. Där finns rolig och intressant information att läsa och här står det bl.a. om ett soldattorp. Den låg nära parkeringen och informationsskylten där jag började min vandring.

Här har vi Norby soldattorp. Från 1684 till 1945 har det funnits en soldat här i Norby. 1997 köpte torpet av Föreningen Norby Soldattorp. Man vill bevara torpet och man anordnar aktiviteter som Soldattorpets dag, den andra söndagen i september varje år. De verkar ha en härlig gemenskap i föreningen och är man intresserad av att läsa mer eller kanske bli medlem så finns mer information på deras hemsida.

Sen när jag gick vidare fick jag promenera genom en hästhage där de hade några hästar som gick runt och betade. En häst kom fram och ville bli lite klappad innan han eller hon gick vidare och jag fortsatte min färd. Vill man inte gå in till hästarna så kan man fortsätta en väg rakt fram istället. Man ser det på kartan. Karta finns förresten vid informationsskylten där jag började min tur men också på Biotopia. När jag gick denna vandring så hittade jag fler ställen som har kartor som broschyr annars bra tavlor också som visar vart man är ock skyltar.

 

Vid skylt nummer 7, ja jag hittade inte skylt nummer 6 men det kommer vi till sen, så berättar man att här har man Slånbacken och här fanns det gott om slån och slånbär. De är beska och inte så värst goda att äta bara som de är men det brukar vara tradition att blocka bären när första frosten kommer. Kylan tar bort garvsyran i bären och då försvinner den beska smaken. Man kan fuska också genom att lägga dem i frysen i 1-2 dygn också. Slånbär kan man t.ex. koka saft på eller varför inte göra glögg på dem.

Det är bra att de har som pinnar med markering som visar vart Linnéstigen går. Fast ibland kan de vara lite kluriga att hitta. Här höll jag på att fortsätta vägen rakt fram fast man skulle gå in i hagen och fortsätta vandringen innanför.

Det som jag gillade med denna led är att man både går på mer öppna ytor som runt hagar och så men även inne i skogar. Informationstavla nr 8 är vid Norby Lund och här står det att Linné kom hit med sina studenter tidigt i Maj men också under sommaren när det blommade mycket. Jag tycker att det är vackert där nu men kan tänka mig hur vackert det är där under sommaren när det blommar mer. Men jag hittade blåbär här, väldigt mycket och jag provsmakade en del.

 

Jag tycker det är kul när man kommer till plankor de lagt ut så här. Det blir på något sett lite mer äventyrligt när man ska gå över plankor och så längs stigarna.

Jag försökte också se vad som kunde växa där nu, på hösten. Jag såg dessa växter lite varstans med orangea bär.

Sen denna roliga växt, jag har sett den förut men vet inte vad den heter. Det ser nästan ut som en blandning av en liljekonvalj med blåbär eller nåt.

Skylt nr 9 är vid Hågaån. Man kom ut en stund från skogen och här kan man se Hågaån.

Lite längre fram så kom man till Linnébron där man skulle vandra över.

Sen kom jag fram till Fäbodarna. Skylt nr 10. Här läste jag om hur Fäbodarna tillhört Domkyrkan och arr man haft djur här från flera av kyrkans gårdar. Läser vidare och kommer till en liten ramsa som jag kände igen sen jag var liten.

Pelle Plutt Plutt Plutt
Tog ett skutt, skutt, skutt
Över ån, ån, ån
Tappa tån, tån, tån
In i kammarn, efter hammarn
Spika fast den lilla tån!

Det är ju höst nu så jag kunde inte låta bli att ta några foton på svampar längs vägen.

Gottsundavandringen börjar komma mot sitt slut, skylt nr 11, Predikstolen. Lite suddig bild blev det tyvärr. Klippan har fått sitt namn som en liknelse med prästens överblick från predikstolen över kyrkorummet står det.
Ovan stupet ligger en fornborg från järnåldern. Inget som jag såg därifrån jag stod. Jag ville inte gå ända fram för det var ett gäng killar som höll på med repklättring där. Tog ett foto på håll och ringar in dem som klättrar. Jag tror det är ett gäng som brukat klättra bouldering där jag klättrar. Kanske ska fråga dem nästa gång jag ser dem om det kan ha varit dem. Har jag tur så kanske jag får följa med någon gång.

Sen tog Gotsundavandringen slut. Jag hade kommit fram till Lurbo bro. Jag hade hoppats på att kunna ta en fika här men det var bara en stor väg, parkeringen och en informationsskylt. Jag bestämde mig för att gå vidare och hitta något annat ställe att fika på. Jag var rätt kaffesugen.

Jag följde vägen en bit bort och tur nog så kom en häststig som jag kunde följa efter och slapp gå längs vägen. Efter en liten bit gick jag in på en mindre sidogata som jag visste var en mindre väg/ridväg som skulle leda mig till en promenadstig. Det fanns lite hus lite varstans längs denna väg och vid ett av husen odlade man stora fina solrosor.

Vid Ekensberg fanns flera skyltar och en karta som visade vart jag var. Jag gick mot Kung björns hög för jag visste att jag skulle gå nästan ända fram dit innan jag skulle gå av till höger och hemåt. Fast innan dess fanns det så klart mycket kvar att se och jag var så kaffesugen.

Äntligen framme vid Håga ängar. Här skulle jag ta min kaffepaus. På håll såg jag att det var ett stort gäng där med en massa barn. De hade grillat korv och ätit marshmallows fick jag höra. Jag fick plats där, hade lite tur då flera av dem höll på att packa ihop och skulle hemåt så till slut var det jag och 2 familjer kvar. Jag fick mitt kaffe, frukt och fika. Detta hade jag bl.a. packat med

 

Jag hade kunnat suttit där länge och önskar att jag haft korv med bröd med mig men jag får ta och grilla där en annan gång sen.

Ibland är det lite kluriga vägar man får gå, det syns knappt men här är en liten stig fram och på håll finns en skylt. Jag upptäckte det sen att jag egentligen hade kunnat gått en stig dit men följer man kartan så kan det bli så här ibland. Tur nog var det en liten sträcka bara.

Nu blev det en skogstur och här hittade jag lingon bl.a. Jag tror att i denna skog kan det nog finnas kantareller. Jag såg 2 olika par gå med påsar och gissar att de hade kantareller eller annan ätbar svamp i påsarna.

Som sagt var så är det oftast gått om skyltar överallt.

Nu kom det fler brädor att gå på. Roligt tycker jag.

Sen kom jag till slut ut ur skogen och sen på håll kunde jag se Kund Björns hög och visste att jag strax skulle vara hemma. Bara 2km kvar.

Det blev att gå längs en dunge igen och här fanns även får ute och betade.

 

Kom fram till en till bro, dags att komma över på rätt sida om Hågaån.

Kommer ni ihåg att jag nämnde att jag inte hittade skylt nr 6, den var en bit på sidan om Gottsundavandringen. Men jag fann den till slut. Norby källa.

Sen blev det att jag fick gå lite längs den vägen jag började på, kom tillbaka till skylten vid Norra Norby och sen gick jag hem och vilade i soffan. Sista biten kände jag mig trött och jag tänkte på det att nästa år ska jag ju gå jämtlandstriangeln. Efter denna tur, som jag tror blev ca 12,5km, gav det mig lite hopp att den kommer jag att klara av. Nu gick jag i.o.f. runt i löparskor och med en lätt packad ryggsäck, terrängen kommer säkert inte alls att vara detsamma men jag fick ändå känslan att detta kommer jag att klara och att det ska gå bra. Jag känner att det här med att gå ut och vandra är nog min grej.