När vi kom dit så var det rätt sent. Det blev att vi satt och pratade lite och jag fick chans att lära känna alla lite mer. De som åkte ut på morgonen hade redan hunnit vara iväg och klättrar lite under dagen men vi skulle få börja sen dagen efter och vad jag längtade.
En sak som är skönt tycker jag med detta är att man åker inte iväg för tidigt. Morgondagg vill vi inte ha på stenarna så man bara tappar grepp och halkar ner. Så det var att kliva upp när man vaknade, ingen väckarklocka på. Sen äta frukost, packa matsäck och göra oss i ordning. Fast självklart vaknade jag tidigt. Klockan 8 satt jag sen vid köksbordet och läste en tidning. Tiden gick och klockan närmade sig 10 och jag blev mer och mer kaffesugen. Jag bestämde mig för att sätta på lite kaffe och väcker jag några så är det bara på tiden. Visst fick kaffelukten liv på folk och till slut så var alla glatt uppe och fixade frukost. Vi packade och gjorde oss klara för en dag ute i naturen. Jag hade fått tips om att klippa naglarna, de kommer bara att vara i vägen. Så nu har jag korta naglar och det känns så ovant men värt det.
Det var lite pirrigt, jag visste inte riktigt hur det skulle gå till. Har bara sett på bilder och Jenni och Ceymor hade berättat lite. När vi kom fram till området som lämnade vi alla grejerna och gick runt och utforskade området. Ceymor visade var det fanns lite lättare områden för oss nybörjare. Man kunde oftast se vart man kunde klättra för det var en massa visa märken efter kritan som man har på händerna för att bättre grepp.
Sen var det bara att börja klättra. Några hade med sig som tjocka mattor, paddor, som lades ut under områdena vi ville prova på. Man klättrade aldrig själv utan hade alltid någon eller några redo att stötta en om man skulle tappa greppet. Spotting kallas det för, eller att man spottar. Då står man nere med händerna uppe och beredda att stötta på håll personen som klättrar utifall man tappar greppet. Man landar ju på mattan men man kan lätt tappa balansen och kanske snubbla bakåt och ibland är stenarna nära träd och då vill man så klart inte falla in i trädet.
Det är en extra trygghet att veta att man har folk omkring sig och vågar ta i lite mer när man klättrar.
Området vi var till i lördags heter Djupviksgrottorna. Ett fantastiskt fint område och man sa det att detta är en av nordens finaste bouldering-ställen.
Här hade vi så roligt och alla provade. Man ligger under stenen och det gäller att ta sig runt till ovansidan. Ser kanske lätt ut men så himla svårt och jobbigt. Tror det bara var 2 som klarade, Linda och någon till. Mycket skratt blev det.
Självklart blev det många fikapauser också.
Sen blir det lite blåmärken och ibland har man lite extra otur o skrapar i benet men det hör till.
Igår var vi till Kasviken som också är ett fantastiskt område. Då var vi som mer i skogen och stenarna är granit så det kändes en liten skillnad mellan de olika typerna av sten som vi klättrade på.
Ibland såg väggarna helt omöjliga ut att ta sig upp för och det var så många jag inte klarade av men att bara komma en bit upp och sen en liten bit längre blev man jätteglad över. Jag klarade även några problem och tog mig upp till toppen. Det kändes alltid jättebra och nu är man bara sugen på att bli bättre och komma ut och klättra mer.
Det är inte alltid stenarna och klipporna är så höga där man klättrar men det är inte höjden man är ute efter, kanske lite ibland, utan det är att lösa vissa problem. En vägg kan ha flera olika problem, områden att klättra upp på, och en del är svårare än andra. De är oftast markerade från 3 och uppåt. Jag provade nog mest 4-5:or och någon 6a medans de som klättrar mer kanske gav sig på mer 6-7:or. Det finns olika grader också som 5+, 6A, 6A+ etc. Jag vet inte exakt vad de betyder men säkert lite svårare med 5+ t.ex. mot en 5.
Oftast när man klättrar så har man bara små små grepp att fatta tag i. Både för händer och fötter. Det gäller att lita på att där man tex står så står man så man vågar sträcka på sig mer och släppa ett grepp för att sen försöka få tag i ett annat. Det kan vara svårt ibland. Men då är det så bra att de som står nedan säger att det ser bra ut t.ex. där man står eller kan tipsa om ett bra grepp i närheten.
Oftast ska man göra en sittstart. Man ska ha rumpan mot mattan och sen placera ut fötter och händer på olika grepp och sen är det o försöka lyfta sig upp och börja klättra och det kan vara jättejobbigt. Det kan bli lite fuskigt att börja stående för då kommer man direkt högre upp men ibland så måste man börja stående eller halvt stående.
Så rolig helg det här var. Jag sprang till bibblan under lunchen för o låna en bouldering-bok men den var tyvärr utlånad så måste vänta 3 veckor innan jag kan få låna den. Vill få mer tips. Kanske ska jag i vår följa med till Frankrike och till Fontainebleau, ett bouldermecka.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar