Run for your lives!!

I helgen nu så var det dags för Run for your lives i Örebro. Så himla kul det var. Först vart det lite nervöst för jag hade oturen att min mobil hängde sig i fredags. Jag kom bara så långt som att när man startar den och den vita bakgrunden med äpplet dyker upp innan man kan logga in på mobilen, där fastnade den. Jag provade lite allt möjligt. Lät batteriet dö ut, laddade och hoppades på någon slags omstart men det gick inte. Provade koppla in och försöka uppdatera via datorn, det gick inte. Sen dumt nog hade jag inte gjort en ny säkerhetskopia av mobilen sen jag gjorde en återställning av datorn hemma. Så det blev bara att fabriksåterställa. 3-4000 bilder försvann, alla appar, alla anteckningar jag hade, allt jag bokat in i kalender, alla tidigare sms etc. Tur nog har jag ju denna blogg så här läggar jag upp de flesta bilderna också.
Men det jobbiga tycker jag blir sen när det blir dags att ta hem alla appar, försöka att komma ihåg alla lösenord. Sen fick jag ju ordna med bankid på nytt, via den loggar jag in på många sidor och appar också. Så det tar en del tid och tålamod men att fixa allt. Tur också så har jag ju min bujo där jag skriver in saker jag ska göra framöver i månadsöversikterna. För min kalender på mobilen är helt tom nu.
Men man lär sig av dessa misstag. Nu ska jag säkerhetskopiera oftare. Under anteckningar hade jag skrivit in nästan alla min 100 krukväxter hemma också, vad alla heter. De är borta så nu blir det att fundera över vad alla växterna heter nu igen. De hade jag tänkt skriva in i min nya bujo för 2019 så blir lite att pyssla med det sen.

Så kom vi till det nervösa innan resan till Örebro. Mitt mail med biljetterna till Run for your lives hittade jag inte. Inte när jag loggade in via app eller nätet på mobilen. Men! Jag brukar ju nästan alltid skriva ut biljetter i pappersformat också. Som en säkerhetsgrej och jag var nästan 100 på att jag hade gjort det tidigare på jobbet. Så jag åkte in på morgonen och javisst, där låg dem tur nog. För vi behövde QR-koderna för att få våra nummerlappar etc. Skönt, då kunde vi pusta ut.

Jag mötte upp Pernilla och Petra sen, vi lunchade på Waynes coffe innan Marcus hämtade upp oss på stan. Sen begav vi oss.

När vi kom fram till Gustavsviks camping checkade vi in och passade på att hämta nummerlapparna direkt. Starten var där vid campingen. Vi fick även med ett band vi skulle ha runt midjan samt 3 röda remsor som skulle vara våra 3 liv. Går man i mål med 1-3 liv kvar så får man en survivor-medalj, för då har man överlevt. Blir man av med alla sina liv då får man en infected-medalj.

Vi åkte sen till stugan och packade in våra grejer. Vi hade köpt lite gott från Feskarn i Saluhallen som vi skulle äta sen till middag, efter loppet.

Vi skulle vara med i den första startgruppen, kl 17:00. Sen har de en startgrupp kl 18 och en sista kl 19. Det var rätt kallt ute men de hade uppvärmning åt oss innan så vi höll upp värmen så gott det gick. Sen var det dags. Grupper om 20 skulle in i ett tält, de hade 3st, där man möttes ev en militär som visar en sändning på TV om att zombie apokalypsen är nu ett faktum. Det är kaos. Det enda vi för stunden kan göra är att evakuera och rädda så många liv som möjligt till safe zonen mitt i centrum. Myndigheterna har lovat att lösa situationen, så snart som så många som möjligt tagit sig dit. Där kan vi vara säkra. Om vi nu bara kan ta oss dit. Sen var det bara att börja springa. 6,5km är det till mål.
Pernilla hade en kamera med sig och tyvärr dog den strax efter vi startade. Hade varit jättekul att kunna se allt vi var med om men vi får nöja oss med denna bild vi hittade på instagram där man kan se mig, Petra och Marcus.

Sen via denna länk kan man se en som filmat, om ni spolar fram och börjar titta från 9:30 så kommer vi strax ut där från tunneln.

Jag hoppas på att vi ska hitta fler bilder och videoklipp där vi syns. Men jag har några bilder här som folk lagt ut på instagram bl.a. från denna dag så ni får se hur det såg ut. Men det var jättekul och det var mörkare och mörkare och då var det svårare att se var zombisarna stod och ibland gömde sig för att sen hoppa fram. Jag visste inte att man skulle ha barn-zombies med också och de var nästan värst. de ville verkligen åt ens liv. Men vi klarade oss. Pernilla hade alla sina 3 liv kvar, jag och Petra 2 och Marcus 1. Sista spurten var över en bro med många zombies och det var bara att kuta. I mål sen kollade militären oss med ficklampa att vi inte var infekterade. Så fick vi sen medalj, vatten och risifrutti.

Sen vart det en bit att gå tillbaka. Duscha och på med myskläderna till middagen. Jättegott var det. Jag tog en räkan-låda, som man ser på bilden, och resten Feskarn-påsar men glömde fota efter att vi dukat fram det. Skålade i bubbel också över att vi alla överlevt.

Dagen efter sen gick vi till ett hotell vid Gustavsvikbadet och käkade frukostbuffé innan vi åkte hemåt.

Nu i veckan annars så ska jag träffa Patrik och sen till helgen ska jag till Örbyhus på middag hos pappa och Åsa.