Hemma igen efter fjällvandringen

Ja det här var då en både rolig men jobbig upplevelse. Jessica kom hem till mig förra söndagen med hunden Eddie och vi var båda ivriga att komma iväg på vår resa. Vi packade iordning det sista i våra ryggsäckar och Marcus var snäll och skjutsade ner oss till centralen. Det skulle bli spännande att se hur det hela skulle gå med Eddie också. Han har knappt åkt bil, resan upp från Öland gick där emot bra, och aldrig åkt tåg eller buss. Vi åkte tåget först från Uppsala till Stockholm och han verkade lite nervös men det gick bra. Sen när vi gick av i Stockholm hade vi tur då tåget mot Duved redan stod inne och precis framför oss där vi gick av. Vi hade bokat en hel kupé för oss själva och det var så skönt att kunna stänga in oss där.
Vi sov båda ok på vägen upp. Jag vaknade till lite då och då. Eddie lite i början när han reagerade på när folk gick förbi utanför.
Sen var vi äntligen framme. Det var skönt att komma ut och bussen upp till Storulvån stod och väntade in oss och en massa andra. Bussen var nästan helt full. Tror det tog en 40-50min att komma fram med bussen den sista biten. 9:30 var vi cirka framme om jag minns det rätt. Vi passade på att låna toaletter och köpte en karta över området och fixade och donade lite innan vi gick. Runt kl 10 började vi gå, då skulle vi gå 16km. Kanske låter det inte så farligt men med packning på ca 15kg så blir det lite jobbigare och man går lite kortare steg mot normalt, och då går jag rätt korta steg ven normalt.
Eddie var redo med sin rygga på. Han fick bära sin mat själv och det gick jättebra. Första sträckan var fin och Eddie tycker det var intressant med vattnet.

Ända tills vi kom fram till denna bro, som ni kanske sett på bild någonstans tidigare. Denna bro gillade då inte Eddie och jag förstår det. Den var lite vinglig också men han var så duktig och tog sig ändå försiktigt över med Jessica som stöd bredvid sig.

 

 

 

Sen blev det blåsigt och kallt. Det kom lite regn men när det var dags för lunchpaus så vart det uppehåll men det fortsatte att blåsa. Det var rätt kallt när vi värmde på vår lunch så vi kastade i oss maten och gick vidare strax efter vi ätit upp allt.

Man såg att det fanns snö lite var stans och när det blev att vi skulle gå över snön blev Eddie jätteglad. Han älskar sö och kastade sig ner på den.

Väldigt vackert där uppe.

Fast det var kalt och regnigt första dagen oturligt nog så vi kände inte för att ta långa pauser utan vi tog som vi kallade det mikropauser. Lite kortare pauser då och då där vi försökta njuta lite av omgivningen samt vila lite och dricka vatten. Det behövdes då det var mycket uppförsbackar.

Sista sträckan på 3km innan vi kom fram till Sylarna var väldigt jobbig. Då var vi så trötta och vi märkte hur ovana vi var vid detta. Vi bestämde oss för att det nog räcker med att vi går endast Jämtlandstriangeln. Vi hoppar över turen till Norge.
När vi kom fram till Sylarna så frågade vi i vart vi kunde sätta upp vårat tält och fick tips bl.a. på ett område efter en liten bro. Där inne la sig Eddie till rätta ganska snabbt.

Det hade blivit lite kallare nu och trötta som vi vart blev det att vi stannade sen resten av kvällen i tältet. De hade ett rum vi annars hade kunnat sitta en stund i med Eddie för det var i anknytning till de rum man kunde hyra och sova i med sällskapsdjur men vi satt i sovsäckarna i tältet istället och spelade lite kort. Sen somnade vi rätt tidigt och jag sov inte så jättebra den natten heller. Det blåste och prasslade så om tältet men lite sömn blev det i.af.

När jag vaknade låg Jessica fortfarande och sov inkrupen i sin sovsäck så jag inte såg skymten av henne. Jag ska i morgon berätta vidare om dag nummer 2 som var den jobbigaste av dem alla. Slutmålet dag 2 var Blåhammar som ligger 1086m över havet. En jobbig vandring javisst men också lite äventyrlig.